Kvinnor som söker för män

Trevlig helg alla raggare. Ha detta i åtanke!

2019.12.06 15:11 Extal Trevlig helg alla raggare. Ha detta i åtanke!

Antal poppyflaskor och deras betydelse:
1st: Har troligen inte fattat grejen med Poppy-code, så det behöver inte betyda något alls. Kan även tyda på att bilägaren är svag för grupptryck eller har bara dålig hygien, sannolikt både och. Har den ensamma flaskan belysning signalerar den däremot en stark kristen tro och aktiv kyrklighet.
2st: Betyder ursprungligen "vill ligga" men kan även vara ett skrytigt "får ligga", inte minst inom A-traktorkulturen. Med röd belysning tänd är det en öppen invit till (oftast hetero) sex, inte sällan otrohet. Kan ibland påträffas hos unga bilägare som missat betydelsen och i stället vill signalera att de minsann är med i gänget, men inte vågar vara så kaxiga.
3st: En motsägelsefull kombination då den symboliserar en rebellisk attityd, ovilja att följa regler och vara som alla andra, ändå ÄR det ju Poppy-flaskor, och hur mainstream är inte det? En allt vanligare betydelse är att bilägaren är stoner och säljer eller vill köpa gräs. Röd belysning betyder "köper", grön eller blå betyder "säljer". En kombination av röd och blå är en invit till gemensam pårökning och handel i bilens skyddade miljö.
4-5st: Erbjuder sina biltjänster. Svarttaxi, rullande festlokal, rökning ofta tillåten, dock sällan ok att röka gräs. Har ofta alkohol att sälja till minderåriga. (betalning kontant, Swish eller i natura) Färg på Poppy-flaskornas belysning sägs ibland specificera exakt vilka tjänster som erbjuds, men förvirringen är total med många lokala "spelregler". Oroliga föräldrar till yngre tonåringar bör hålla extra koll på dessa kombinationer av Poppy-flaskor.
6st: Homosexuell man söker andra män. Utan belysning är det en önskan om diskret raggning med möte utanför bilen. Med belysning tänd är det bara att kliva in i passagerarsäte och baksäte för sex. Har minst en av flaskorna grön belysning önskas minderåriga kontakter mot betalning (kontanter, Swish eller droger) Blå belysning under minst en flaska signalerar att bilägaren erbjuder poppers och ibland Viagra.
7 eller fler: Här börjar det bli riktigt rörigt. Ursprungligen från San Francisco som en vidarutveckling av homosexuella kontaktsökerier, med en närmare koppling till gamla klassiska s.k. hanky-code (aktiv/passiv, wet, scat, S&M m.m.) men det är inte ovanligt att unga heterosexuella män med stort behov av att visa upp sig (utan att ha något att komma med) överdriver antalet flaskor i tron att de gör dem coola. Detta leder ibland till tråkiga missförstånd och konfrontationer under stadscruisingar, eftersom dessa män ofta är starkt homofoba "traditionalister". En smygande trend i förvirringens tecken är att sju flaskor också kan betyda "stolt sverigevän".
VIKTIGT för alla som vill ha Poppy's innanför vindrutan är att polisen börjar få ganska bra koll på vad flaskorna och deras belysning symboliserar. I de fall de inte kan hitta droger eller nakna minderåriga i bilarna är det vanligt att polisen punktmarkerar genom att ge böter för olagligt placerad belysning. Noteras bör att det förekommer "full body cavity search on spot", oavsett flaskornas antal, och detta vill alla undvika, undantaget de som har sex Poppy's innanför vindrutan. Polisen börjar dock bli medveten om detta, vilket i sin tur gjort att de homosexuella männen börjat köra omkring med något färre flaskor i hopp om att råka ut för polisen.
Noteras bör även att listan som så mycket annat i bilvärden är starkt mansdominerat. Män gillar att umgås med män helt enkelt, och kvinnor objektifieras oftast. Unga kvinnliga bilägare använder också "Poppy-code", inte sällan med annan betydelse än de mer etablerade manliga varianterna. Tre respektive fyra till fem flaskor tycks dock ha en symbolik överordnad bilägarens könstillhörighet. A-traktorer med två Poppy's och kvinnlig ägare har på landsbygden kommit att symbolisera intresse för ridsport eller ägande av hästar, vilket på ett olyckligt men intressant sätt kan krocka med A-traktorgrabbarnas sexuellt kontaktsökande symbolik i två Poppy-flaskor.
submitted by Extal to unket [link] [comments]


2019.08.27 18:41 kastabort112233 Hur går man från att bara dejta till att vara i ett förhållande?

Hej Sweddit. Att jag vänder mig hit för relationstips känns en smula otippat, men jag har ändå hängt här ganska länge och det dyker upp en del väldigt kloka personer ibland, så jag tar den chansen. Har sökt en del på internet också men blir inte riktigt klok, och många såna där dejtingtipssidor har inte samma möjlighet till diskussion och frågor som reddit. Eller så är de skrivna av sliskiga "PUAs".
Jag har dejtat en del innan, inte jättelite, inte jättemycket. En del tjejer har jag varit med även utan att dejta. Men jag har aldrig varit i ett förhållande. Ibland har jag inte varit intresserad av det, men ofta har jag inte lyckats nå det stadiet i mina relationer. Varför, det vet jag inte riktigt. Det sägs att man måste ha liknande riktning i livet, "core values", och så vidare. Men hur når man dit? Det känns ofta som att jag kanske träffar en tjej i kanske månad, för att det sedan dör ut, utan att få ett ordentligt grepp om vem personen är. Jag tror inte det är för att jag är för klängig eller någon som är en sån där som söker en relation enbart för att fylla något som saknas inom en. Jag har varit med om mycket de senaste åren, mist en av mina föräldrar, och flera nära släktingar. Jag mår trots det bra, och även om jag ibland känner sorg och alltid kommer att sakna dem så bär jag dem med mig i tankarna med värme. Jag har hittat min livspassion som jag utbildar mig till, i den mån man kan ha det vid 23 års ålder, och även flera intressen som jag har på sidan av. Jag mår bättre än jag någonsin gjort och det känns som att jag har en riktning i mitt liv.
Jag mår bra med mig själv. Jag kan bara inte navigera den här biten. Det är främmande för mig. Finns det några kloka och livserfarna män och kvinnor här som har några råd?
submitted by kastabort112233 to sweden [link] [comments]


2019.08.11 06:18 Querzion Mentalt missanpassningsbar! (RANT for your amusement.)

Vi kan börja såhär, jag kallas Querzion överallt på nätet, så det är bara ett sökord på google så har man all information på en sida, klappat och klart. Jag heter Slisk, så nu behöver ni inte ens anstränga er till att klicka på en knapp. En gång för länge länge sedan, så bla bla, så Slisk. Självhat är en bra sak och när man umgås med punkare så blir det ännu bättre, men nu var det inte det som jag skulle snacka om.
Jag är så trött på ta mig fan allt. Här sitter man nu 33 år gammal och irriterar mig över dejting appar och sidor som är helt värdelösa, antingen så är det skaparna som lurar en på pengar i sin girighet (GLÖM ATT JAG PRÖJSAR EN ENDA KRONA FÖR NÅGOT SOM ÄR GRATIS, känns som att jag hamnat på en eskort firma om jag ens överväger att betala månadskostnaderna för en del utav sidorna, nej, GRATIS är gott heter det utav en anledning.), eller så funderar man på om inte hela sidan är ett botnät, eftersom att de man kontaktar aldrig svarar.
För att vara ärlig, jag är totalt värdelös på att prata med andra människor, kan ha med den simpla anledningen att jag respekterar andra, vilket tydligen är det värsta beteendet i världen, såvida man inte är i en #metoo grupp för då är det precis det beteendet som verkar få folk att bli våta i teorin, tills de faktiskt pratar med en sådan individ. Jag är totalt missanpassningsbar. Vad menar jag med det, jo, jag tänker inte vika mig för vad någon annan drömmer om att ha, jag har min standard, låt mig vara jag, så låter jag dig vara du, men nu har vi ju checklistor att gå efter, för att kvinnor har standard vettja, host host, "jag vill ha" heter det, men så fort någon med det totalt motsatta i checklistan dyker upp, så faller trosorna av, 1-12 månader senare så söker de efter en ny som ska hand om dem samt meddelar att de har en unge som man också behöver ta hand om. FFS. Använd kondom, eller annat preventivmedel som IQ, testat att använda hjärnan än?
Kriterier.. Oh, du söker * och * och * och etc. Jisses efter att ha gått igenom den shoppinglistan så konstaterar jag att, shit, jag stämmer ju in på 99% utav det hon vill ha.
Skriver något som bygger på det jag vet om personen, vilket är presentationen utav "dyrka mig" kriterierna. Adderar något som jag uppfattar som humor, tror nog att jag är för seriös, för att vara intressant dock, för 5 min senare så Ser man att den man skrivit till går in på min profil. Man väntar upp till 24h. No answer. Shit är det så fult att ha dreads i dagens samhälle eller har jag missat något? Okey, rond två!
Ny 25+ are. Skriver något objektifierande i stil med.. eftersom att det inte finns någon fakta eller presentation. "Du såg jäkligt bra ut, vad har du att erbjuda?" vilket betyder att man absolut inte kommer att få ett svar. Jag tror jag måste slå på att jag söker män istället så att jag kan se vad fasen de har för bilder, eller det behöver jag inte för att youtube har fullt med videor där kvinnor kritiserar mäns val utav bilder på dejtingsidor eller Tinder! Woosh, don't get me started on the whore galore appen som inte den heller fungerar. När man är genuin, som 99% utav dem sätter som krav. Snäll, ärlig och en massa annat som JAG vet att jag är, blir det WTFudge. Kvinnor tänker med könet precis lika mycket som män gör. De vill ligga och de tänker inte göra det med någon som är jordnära. Jag är 33, ser ut som att jag är runt 25, sparar skägget för att jag inte vill se ut att vara yngre än detta. Utan skägg där man behöver läggas, blir bara, "ta det som en komplimang att du ser ung ut". Skulle du ta det som en komplimang att du ser ut som en unge? FFS.
Mina psykiska fel är troligen att jag blev psykiskt sjuk och bytte diet, till djur är vänner och sedan slutade förgifta kroppen med nikotin och alkohol, efter det har det ju varit namnam på babe-fronten, sarcasm. Känner mig som ett incel barn bara för att jag vägrar gå på krogen och supa mig packad, ragga på något #metoo barn och sedan raggla till en plats för att tömma pungen. Jag är inte en sån individ, shit.
Hela mitt liv så har jag bara gått på en fest, tittat på en brud och så har det varit tillräckligt, det var så jag träffade mina ex, (ex för att vi träffades på fyllan, och låg med varandra i ett år för att .. Det byggde på sex och inget annat. ).
Uppå allt detta så har man andra idiotiska saker att tänka på som att Hjärnan lurar oss att vi är 5 gånger snyggare än vad vi är, så det blir ju en chock att sedan veta att vegan, troligen är det mest avtändande som existerar om man inte hade siktat in sig på träsktroll som extremt arga vegan feminist aktivister som praktiskt taget vill mörda bönder för att släppa ut minkar som bara självdör ändå.
Så vad kan man hitta på, för att förgylla dagarna? Jag tror att jag behöver börja käka cannabis, lyckan är ändå inom oss, eller så kan man ju ta livet utav sig, jag tror att jag är tillräckligt bortglömd för att kunna sina bort utan att någon reagerar på det.
Vet ni vad det värsta med livet ä? Det är att vet att man inte kan ett piss eller vet något och samtidigt vet att hela världen är befolkad utav narcissister.
Jag blir så förbannad så fort jag går in på HAPPY pancake, varje gång. Att jag bara ger upp på tanken att göra någon annan lycklig, jag är ju redan glad, men tanken på att dela något mer med någon annan är fortfarande överhängande.
Dock om man tänker efter lite extra noga, vad är det för skillnad på en dator och en flickvän? Datorn uppvisar logiska fel, kvinnor är inte rationella eller logiska någonstans. Datorn låter mig prata eller kommunicera med den när jag känner för det. Kvinnor pratar bara med en om det är något de vill.
The statement of the decade, the computer is the best girlfriend you can find. Why? Gå in på en dejtingsida, forum eller gruppchatt, tänk dig att alla som du skriver med är en personlighet eller sinnesstämmning som datorn har för stunden, efter några dagar med de tankarna så sitter du bara och skrattar åt datorn för att den är totalt orationell och aldrig är sammanhängande och konsis. Best girlfriend ever, inga återkommande diskussioner utan att du startar dem, ger en allt man kan drömma om, och är man riktigt desperat så får man väl lära sig programmering och skapa sig ett barn den vägen. Botar kan upplevas mer levande än människor i dagsläget. Det här argumentet, borde vara reaktionellt, men troligen inte. What the fuck happened to the population of earth? Jag tror det är dags att folk tar sitt pick och pack och bara dör, lämnar jorden till att skapa ett nytt liv som är mindre separerat från andra.
submitted by Querzion to sweden [link] [comments]


2018.09.15 14:18 Durioz Det hot från öster, de Italienska hädelsen och det förlorade Ibera. Påven vädjar till världen.

De förlorade iberia och italienska stater som är i säng med turken. Gud har viskat i mitt öra att de alla har tänk konvertera till den muslimska tron. Påven som bara vill ena alla trogna kristna under guds valda sändebud är nära sin undergång och är bannlyst till Avignon.
Åh, Kristna , kristna från över bergen, kristna utvalt och älskad av Gud, som lyser fram i mycket många av dina verk, förutom alla nationer genom situationen i ditt land, liksom av din katolska tro och hedern av den heliga kyrkan! För dig är vår diskurs adresserad och för dig är vår uppmaning avsedd. Vi önskar dig att veta vad en svår orsak har lett oss till ditt land, vilken fara som hotar dig och alla de troende har fört oss.
Från Jerusalems gränser och guds stad Rom har en fruktansvärd saga gått fram och mycket ofta kommit fram till våra öron, nämligen att en ras från persernes rike, en förbannad ras, en ras som helt alieniserades från Gud, en generation som inte har riktat sitt hjärta och inte har anförtrotit sin ande till Gud, har invaderat de kristna landen och har avlivat dem genom svärdet, pelaget och elden. Det har lett bort en del av fångarna i sitt eget land, och en del som den har förstört av grymma torturer. Det har antingen helt förstört Guds kyrkor eller beviljat dem för riterna i sin egen religion. De förstör altarna efter att ha förorenat dem med deras orena. De omskärmer de kristna, och omskärelsens blod sprider de sig antingen på altarna eller häller i dopfonternas vaser. När de vill tortera människor genom en basdöd, perforerar de sina navlar och släpar ut tarmarnas ytterkant och binder den till en insats. sedan med flogging leder de offeret till dess att viskningen har gustat fram offret faller nedåt på marken. Andra de binder till ett inlägg och piercerar med pilar. Andra tvingas att förlänga sina halsar och sedan attackera dem med nakna svärd, försök att skära genom halsen med ett enda slag. Vad ska jag säga om kvinnans avskyvärda våldtäkt? Att tala om det är värre än att vara tyst. Greklands rike är nu splittrat av dem och berövat territoriet så omfattande att det inte kan kryssas under en tvåmars mars. På vem är det därför arbetet att avlägsna dessa fel och att återvinna detta territorium, om inte om dig? Du, över vilken över andra nationer Gud har tillagt en anmärkningsvärd ära i armar, stort mod, kroppslig aktivitet och styrka för att ödmjuka den håriga hårbotten hos dem som motstår dig.
Låt dina förfaders handlingar röra dig och uppmuntra dina tankar till manliga prestationer. King Charles den stora ära och storheten och hans son Louis och dina andra kungar, som har förstört hedningarnas kungarik och har utvidgat den här heliga kyrkans territorium. Låt vår Herre, vår Frälsares heliga grav, som är besatt av orena nationer, särskilt uppmana er och de heliga platser som nu behandlas med ignominy och irreverently förorenad av deras filthiness. Åh, de mest tappra soldaterna och ättlingarna av oövervinnliga förfäder, är inte degenererade, men minns dina förföljares död.
Men om du hindras av kärlek till barn, föräldrar och fruar, kom ihåg vad Herren säger i evangeliet: "Han som älskar far eller mor mer än mig, är inte värd mig". "Den som har försvunnit hus, bröder eller systrar eller fader, eller mamma eller hustru eller barn eller landar för mitt namn, skall få hundra gånger och arva det eviga livet." Låt ingen av dina ägodelar fånga dig, ingen omsorg för dina familjeärenden, eftersom det här landet som du bor i, stängs på alla sidor vid havet och omges av bergstopparna, är för smal för din stora befolkning; det finns inte heller rikedomar och det ger knappt tillräckligt med mat för sina kultiverare. Därför är det att du mordar varandra, att du krigar, och att du ofta förfaller genom ömsesidiga sår. Låt därför hatet avgå från er, låt dina rädslor sluta, låt krig upphöra, och låt alla missförhållanden och kontroverser slumra. Gå in på vägen till den heliga graven; bryta det landet från den onda rasen och utsätt det för er själva. Det land som enligt Skriften säger "flyter med mjölk och honung", gavs av Gud till Israels barns besittning. Jerusalem är världens navel; Marken är fruktbar över andra, som ett annat paradis av läckerheter. Detta Människans Förlossare har gjort sig berömd genom hans ankomst, har förskönats genom uppehåll, har helgat sig genom lidande, har blivit frälst genom döden, förhärligats av begravning. Den här kungliga staden, som ligger i centrum av världen, hålls nu fängslad av sina fiender och är underkastad dem som inte känner Gud, till hedningarna av hedningarna. Hon söker därför och önskar att bli befriad, och upphör inte att bönfoga dig att hjälpa henne. Ur dig speciellt frågar hon hjälp, för som Gud har tilldelat dig över alla nationer stor härlighet i armarna, som vi redan har sagt. Följ sålunda denna resa till förlåtelse av dina synder, med försäkran om den oförgängliga ära.
Mest älskade bröder, idag är det uppenbart i dig vad Herren säger i evangeliet: "Där två eller tre är samlade i mitt namn finns jag mitt i dem." Om inte Herren Gud hade varit närvarande i dina andar, skulle du inte ha sagt samma gråt. För, trots att skriet utfärdades från många munnar, var ursprunget för gråten en. Därför säger jag till er att Gud, som har implanterat detta i dina bröst, har dragit den ut från dig. Låt detta vara ditt krigskrig i strid, för det här ordet ges till dig av Gud. När en väpnad attack görs mot fienden, låt den här gråta upp av alla Guds soldater: Det är Guds vilja! Det är Guds vilja!
Och vi beordrar inte eller råder att den gamla eller svaga, eller de som är olämpliga för bärande armar, åtar sig denna resa; Inte heller borde kvinnor utse något, utan deras män eller bröder eller vårdnadshavare. För sådana är mer av ett hinder än hjälp, mer av en börda än fördel. Låt de rika hjälpa de fattiga; och enligt deras rikedom, låt dem ta med sig erfarna soldater. Prästerna och prästerna av någon ordning ska inte gå utan biskops samtycke. för den här resan skulle de inte vinna något om de gick utan tillstånd av dessa. Det är också inte passande att lekmän bör gå in på pilgrimsfärden utan deras prästers välsignelse.
Den som därför bestämmer sig för denna heliga pilgrimsfärd och ska göra hans löfte till Gud i den meningen och skall erbjuda sig till honom som ett levande offer, heligt, godtagbart för Gud, skall bära Herrens kors på hans panna eller på hans bröst. När "verkligen", efter att ha uppfyllt sitt löfte, vill han återvända, låt han placera korset på ryggen mellan axlarna. Sådan, genom den dubbla handlingen, kommer att uppfylla Herrens föreskrift, som han befaller i evangeliet: "Den som inte tar sitt kors och följer efter mig, är inte värd mig".
submitted by Durioz to SwedditUniversalis [link] [comments]


2018.07.12 20:09 pure_x01 När ska nån bemöta debatten om mäns våld mot kvinnor?

Expressen kör kontinuerligt artiklar och krönikor om mäns våld mot kvinnor. När får vi en mer nyanserad bild där vi belyser hur vissa kvinnor söker sig till våldsamma män och sen inte lämnar dom även hur mycket stryk dom får. Det är inte män generellt som slår kvinnor. Det är vissa män som inte lärt sig bättre, har psykiska problem eller missbruk.
Börjar bli tröttsamt att man målar upp en hel folkgrupp som förövare när det är en liten klick missanpassade män samt en skara kvinnor som verkar gå igång på dessa män. Tror många män sett på i frustration hur deras kärlek valt en sådan man framför en själv. Sen får vi alla män stå där som potentiella förövare och alla kvinnor som oskyldiga offer.
Någon borde dyka ner i detta och analysera både männen som är våldsamma och kvinnorna som inte kan hålla sig borta från dom.
Polariseringen mellan kvinnor och män växer starkare dag för dag och kvinnors hat mot män ökar för varje artikel som Aftonbladet och Expressen basunerar ut. Det finns nästan inte ett sportevent, politiskt event eller annan tillställning där man inte på något sätt försöker få in ett perspektiv där män utmålas som förövare eller dåliga människor.
submitted by pure_x01 to sweden [link] [comments]


2018.06.11 02:00 verktyg Spela fotboll som vuxen?

Hej allesammans. Jag brukade spela fotboll som barn och tonåring i fotbollslag som Aik och BP. Då va det bara att maila om provträning. Jag sluta spela när jag var 16 år och nu är jag lite sugen igen. Jag är alltså 19 år, jag vill inte direkt spela med 60 åringar. Men män och kvinnor runt 20-40 år låter helt okej.
Hur gör jag? Hur hittar jag fotbolls lag i stockholm? Jag vill inte spela för seriöst men är redo att träna hårt. Jag söker efter lag i hela Sthlm
submitted by verktyg to sweden [link] [comments]


2017.01.18 19:29 insert_oxymoron Manlig förskollärare, hur påverkar det anställning?

Jag går sista året på gymnasiet just nu och funderar på att skaffa några ströjobb framöver, men samtidigt plugga på distans. Jag vet inte riktigt vad jag ska plugga till, men jag vill gärna ha ett jobb som jag faktiskt tycker om och att jobba på dagis eller förskola verkar roligt på riktigt, lönen verkar vara acceptabel också, är inte allt för intresserad av att få så hög lön som möjligt.
Men: Jag är en man och funderar på om detta kommer göra det svårare, lättare eller om det kvittar när det kommer till jobbsökandet. Finns det någon slags misstro mot män som dras till såna yrken? Det är givetvis vanligare att män begår övergrepp mot barn så det kanske finns många som inte vill anställa män inom förskola. Dock kan man ju också se det som något positivt med tanke på att 95% av de som jobbar med yngre barn är kvinnor och således finns det kanske en del som vill att män söker. Jag personligen kan tycka att det vore bra med minst en kille på dagis. Jag själv minns bara en av mina dagislärare och det var en grabbig hårdrockare och jag tror att det var en positiv sak att han var en kille.
Tankar?
submitted by insert_oxymoron to sweden [link] [comments]


2015.11.10 05:29 Liquidedust En lite annorlunda tanke i det stora hela [Seriös]

Satt och funderade lite, kan väl själv klassificeras som en evig singel nu när jag passerat 30 och närmar mig 40 med stormsteg.
Har aldrig varit en person som kvinnor i största allmänhet varit intresserad av, aldrig haft ett förhållande, aldrig varit på en date.
Inte så att jag inte kan ha en konversation med kvinnor, är ej heller direkt blyg.
Under skoltiden brydde jag mig inte så mycket, höll på med sport, var vältränad men hade lite nördiga hobbies så ansågs väl vara lite annorlunda.
Sedan kom man in i arbetslivet och började jobba, fokuserade på det ett tag men insåg att fler och fler runt omkring en hittade en partner och började bilda familj osv.
Började bli lite mer fokuserad på att hitta någon man kunde dela livet med, träffade en del folk via vänner och bekanta men ledde inte direkt någon vart.
I mångt och mycket verkade mer som man i princip var osynlig för det motsatta könet.
Några år till och man kom in en bit i trettioårsåldern och provade nätdejting för varför inte, har ju misslyckats med allt annat.
Så har kört med ett par olika tjänster och försökt få kontakt med de kvinnor so verkar intressanta men har på tre år lyckats med konststycket att inte fått en enda reply eller intresse från någon av det motsatta könet.
(vilket iofs kanske är lite av ett rekord som man kanske ska vara stolt över)
Så nu när fyrtio börjar närma sig börjar man liksom fråga sig själv, och är egentligen min tanke med inlägget.
Är det dags att börja inse att man kommer vara ensam för evigt och aldrig träffa någon?
--- Uppdatering om mitt liv nedan, och WALL OF TEXT varning ---
Så låt se vart ska vi börja!
Detta ska inte ses som en snyfthistoria på något sätt, och jag tycker inte synd om mig själv och söker ingen medömkan på något sätt så folk är medvetna om det. Försöker bara dela med mig av mitt liv och skriva av mig lite.
Jag var väl ganska ensam som barn, och kanske till och med lite ”speciell” som man sa på den tiden. Umgicks bara direkt med 2-3 vänner och spenderade stor del av min tid i böcker och lärde mig saker via att läsa från tidig ålder (kunde läsa på egen hand från 5 års ålder).
Pga detta så ansågs jag även vara annorlunda av andra barn vilket ledde till viss utstötthet och man blev då ett enkel mål för mobbning och hån, vilket fortgick till stor del av min uppväxt och genom skolgången.
Till det stora hela höll jag väl till mig själv så mycket det gick, och fokuserade på mina intressen. Läste mycket, höll på med TV Spel och även i tonåren började jag träna och höll på med friidrott löpning på korta distanser.
I det stora hela fokuserade jag på det jag tyckte om i mitt liv och fick mig att må bra och till stor del undvek jag sociala sammanhang där jag kände att saker och ting inte riktigt var till min fördel. Hade få vänner och till viss del de jag umgicks med var andra som ungefär var i samma situation som mig själv, vi som var lite ”annorlunda” och inte riktigt passade in bland alla andra.
Tonåren kom och så puberteten, kom in i de tidigt vilket var trevligt för träning, men mindre bra för det sociala spelet; försök vara den första som får skägg och bli hårig, leder tyvärr till mer mobbning och utanförskap när du redan anses vara annorlunda.
Killar började intressera sig för motsatta könet mer och mer, och ska väl säga det gjorde väl en annan med. Tyvärr så blev det så att i mångt och mycket var jag killen som var annorlunda så jag undveks av de flesta och blev till viss del mer isolerad.
Blev helt enkelt att man fick fokusera på annat och göra något av sig själv i stället, så började med datorer och programmering samt skaffade mig ett deltidsjobb för att kunna ha råd med min nya hobby (detta är fortfarande runt tidig gymnasieålder).
Började på estet när det kom till Gymnasiet då jag inte riktigt visste vad det skulle bli av med mig, men jag var bra på att teckna så tänkte ”varför inte”. Som estet på mitt gymnasium tja, ansågs man vara annorlunda helt enkelt. Vi hade vår egen flygel på skolan och umgicks inte direkt med de andra eleverna och man träffade samma 20 pers varje dag.
Då jag hade ett jobb och tränade på fritiden samt ett stort fritidsintresse och ingen direkt intresse för att festa så blev jag lite av den där personen som man inte riktigt brydde sig om. Snackade mest med lärarna på lektionerna och ingen direkt som bjöd in mig på fester eller grejer på fritiden.
Hade dock vänner skall tilläggas, men vi höll mest på med rollspel, figurspel och tv-spel på fritiden. Träffade ytterst få människor utanför min bekantskapskrets som jag ärligt kan säga bestod till 100% av killar vid detta tillfälle.
Runt detta tillfälle blev jag även ”vän” med en person vars egentliga syfte med att ha mig som vän var att i slutänden utnyttja mig i sitt eget syfte gällande brott. Själv förstod jag inte riktigt detta utan var glad att ha hittat en ny bekantskap helt enkelt.
Tyvärr slutade detta i att i slutänden blev dömd för flertalet brott och helt plötsligt blev personen som var straffad innan han hunnit bli myndig. Förlorade även mitt jobb i samma veva då ”vi kan inte ha någon här som är dömd för brott, du måste förstå hur det är i en liten stad”.
Detta började min situation som mycket ensam och hemmavarande för jag medge. Även mina vänner som jag haft försvann en efter en från min hemstad och började plugga eller arbete på annan ort och jag var inte direkt en person som hade lätt att hitta nya vänner.
Efter lite om och men och internet hittade jag lite vänner som hade gemensamma intressen och började driva en communitysida för rollspel internationellt. Sidan gick bra och vi var två personer som lyckades till stor del leva på det i fyra år. Jobbade då som webbutvecklare för sidan och var långe perioder i England då det var därifrån sidan drevs.
Mitt arbete då vi i princip bara var två personer som drev sidan var mitt liv, satt framför datorn heltid och träffade inte många andra människor än min kompanjon. Mitt sociala liv bestod väl i princip av att jag umgicks med min kompanjon på jobbet och privat och i bland gick vi t för en öl då och då. Men skaffade även en del andra vänner i England som än i dag får kallas mina riktigt nära vänner, dock så var det inte direkt så många kvinnor i mitt liv heller här. (dvs. vänner som fortfarande i dag du vet att du kan ringa och undra om det är ok att man kommer över för några dagar och gör något kul tillsammans)
Efter dessa fyra år ville jag ändra lite riktning och göra något annat av mitt liv, och ska även tilläggas var jag lite sugen på att vara i Sverige igen (saknade det lite). Är numera runt 24 skall tilläggas så för 12 år sedan ungefär.
Började en liten enmansbyrå som frilansare konsult, kunde äntligen jobba i Sverige igen då mitt brottsregister var försvunnit med. Jobbade som webbutvecklare och webbkille på min egen enmansbyrå. Jobbade hemifrån till större delen och hade inga direkta vänner kvar längre då jag varit borta från Sverige ett tag.
Det här höll väl på i 7-8 år, bodde ensam, jobbade till större delen ensam och umgicks inte direkt med folk alls förutom i jobbet när man hade möten och liknande. Började känna mig lite ensam men tyckte inte att jag direkt led av det, men kände att jag kanske skulle hitta något annat att göra och börja jobba som anställd i stället för det var lite jobbigt att driva ett företag då man aldrig hade någon direkt fritid.
Skall även tillägga att det är i dessa år jag blir diagnostiserad som Aspergare i vuxen ålder.
Fick jobb rätt snabbt på en designbyrå och blev ansvarig för webbavdelningen, jobbade här i ett par år, sökte mig sedan vidare för andra uppdrag och för att försöka få igång min karriär lite och med lite bättre lön osv.
Mitt jobb i stora hela bestod av att sitta framför en dator i stora hela, avdelningen bestod till 100% av män och de flesta var väl ungefär som jag. Duktiga på det dem gjorde men höll sig ensamma och var nördiga i stora hela.
Fick ett jobb på en liten firma efter detta som enda utvecklare för att system för att hantera byggnader och automatisering av dessa. I princip jobbade jag ensam här, skötte allting ensam och träffade mer eller mindre inga andra än min chef när han kom med specifikationer och förslag.
Kände efter ett år att detta inte riktigt var min grej, då det var ensamjobbet jag hade sökt mig ifrån för ett par år sedan. Lönen var helt ok, och gillade det jag jobbade med men valde att söka mig vidare till ett jobb där jag faktiskt hade lite mer socialt samspel med andra individer.
Vilket leder till min situation i dag.
Har ett jobb jag gillar i Stockholm men bor i en ort cirka en timme iväg med tåg, har en ok lön som jag inte ska klaga på. Dock har jag inga direkta vänner då det inte haft möjlighet att skapa nya bekantskaper under lång tid pga mitt jobb.
Jobbar som utvecklare och min avdelning på jobbet består av två andra killar och vi har vår lilla egna avdelning som är lite bortgömd från resten av företaget och vi träffar mest varandra och vi är väl rätt nördiga hela bunten och ungefär i samma situation hela gänget när det kommer till partnerskap.
Min arbetsdag består i princip av gå upp 0630, tåget 0730, jobba, hemma igen vid 1930~2000, laga lite mat, se någon tv serie eller spela lite tv spel sedan gå att lägga sig vid 2230 de flesta dagar och upprepa.
Helgerna spenderas väl till största delen ensam, om jag inte åker över till de bekanta jag har kvar i England för lite umgänge, detta då jag inte har några vänner kvar i min hemstad och inte i närheten av budget för att skaffa boende i Stockholm och försöka skaffa mig ett större socialt liv där.
Så det är väl mitt liv i stora hela, lever ensam, har inga direkta vänner i min närhet, träffar aldrig direkt personer av motsatta könet. Börjar kännas rätt ensamt i stora hela.
Som slutord, jag lider inte på något sätt av min situation. Jag trivs till stor del av att vara ensam, men om sagt börjar kännas att det saknas något och skulle vara trevligt att ha någon i min närhet att kunna dela livet med.
submitted by Liquidedust to sweden [link] [comments]


2014.10.27 12:01 ruskpricken Det är bara vi män som diskriminerar varandra

Jag är så otroligt trött på män. Vi män snackar om jämställdhet, feminism hit och feminism dit. Men vilka är det egentligen som diskriminerar, trycker ner och dömer varandra? MÄN.
I dag så frågade jag en vän om de söker jobb på fiket hon jobbar på, eftersom min killkompis söker jobb. Hennes svar var att hennes chef (som är man) bad om en bild på honom. Inget CV, en BILD. Ursäkta, men vadå bild? Hur påverkar hans utseende hur han presterar? Vad spelar det för roll om han är kort, lång, smal, tjock, brunett eller blond? Jag vet såklart att det inte är något just det här stället gör, det hemska är att alla butikecaféer gör så.
Vet ni, jag får inga jobb på herravdelningen på klädbutiker. Varför? Jag är långhårig. Enligt cheferna (som endast är män, det är bara män på herravdelningen) "passar jag bättre" på dam. De vill ha tuffa killar i snagg och linne, för tydligen är jag inte en lika bra säljare på grund av mitt långa hår.
Jag spyr på såna som er. Män babblar på om feminism och om hur vi ska stå upp för varandra, men det enda vi egentligen gör är att snacka skit och döma VARANDRA. Jag är SÅ glad över att jag jobbar med ENDAST kvinnor, för fy fan vad jag är trött på män.
[Originalet] http://nyheter24.se/debatt/779974-det-ar-bara-vi-kvinnor-som-diskriminerar-och-trycker-ner-varandra
submitted by ruskpricken to sweden [link] [comments]


2012.11.29 20:00 theMacka JÄ Håkan från dagens #mådåligt i P3 om depression och manlighet. FMV!

Jag är alltså Håkan Bernhardsson, 21 år gammal. En rätt vanlig vit medelklasskille som drabbades av depression i våras. P3 Nyhetsguiden har just nu en satsning som heter #mådåligt där jag medverkade idag.
Tanken med mitt medverkande i #mådåligt, samt denna AMA, är att uppmärksamma en samhällsgrupp som inte hörsammas särskilt ofta när man talar om depression, d.v.s. unga män. Trots att 2/3 av alla som behandlas för depression är kvinnor tyder mycket (t.ex. självmordsstatistik) på att problemet är minst lika stort bland män. Förhoppningsvis kan min lilla instats bidra till en avdramatisering av depressionsbegreppet, som på sikt leder till att även män söker hjälp.
Värdefulla resurser:
DSM-IV-kriterier för depression (ungefär halvvägs ned)
Robert Sapolsky från Stanford beskriver varför depression är en sjukdom
Sammanställning av hjälpresurser
Depression har givetvis även en subreddit, /depression
Obligatoriska bevis: Bevis 1, bevis 2.
edit: Nu är klockan 22:30 och det börjar bli allt glesare mellan inläggen. Men jag vill tacka för många bra frågor, tankar och synpunkter! Ni får gärna fortsätta ställa frågor men jag kan inte lova att jag svarar på dem på minuten.
submitted by theMacka to SwIAmA [link] [comments]